1984 av George Orwell

30 Jan

Romanen 1984 av George Orwell (pseudonym för Eric Blair) är en över 60 år gammal dystopi som är aktuell än idag. Romanen tar oss läsare in i en helt ny värld med stränga regler, övervakning, okunnighet, historierevisionism och ett helt nytt samhälle utan åsikter och med en stor kontrollmakt kallad ”partiet” som styr allt. Detta är den första inblicken läsaren får av romanen. Historien fortsätter tillsammans med huvudpersonen Winston Smith som arbetar på sanningsministeriet där hans uppgift är att redigera historiska uppgifter, texter, tidningsartiklar etc. som partiet anser ska ändras för att de ska passa in på maktens tankar och idéer. Samhället där Winston lever är under styrelse av ”Storebror” partiets överhuvud och folkets räddare enligt partiets åsikter. Winston Smith anser att Storebror och staten är en lögn och bedrägeri, men att uttrycka sig om det skulle bli döden för Winston precis som för många andra innan  honom. Storebror ser, hör och kontrollerar allt tillsammans med sina få anställda och allt detta sker bl.a. via s.k. teleskärmar som många av befolkningen har hemma, inklusive Winston. I landet Oceanien som är en blivande totalitär stat, befinner sig Winston och förstår att det är viktigt att varken uttrycka sig eller tänka negativt om storebror eller styrelsen, det kan ha rejäla konsekvenser och därför lever Winston i ständig rädsla och försiktighet för att inte råka uttrycka sig vi fel tillfälle. Rykten och historier om människor som blivit torterade och dödade sprider sig alltid runt och får de flesta invånare att vara alarmerade. Trots allt detta bryter Winston mot några av de viktigaste reglerna som styrelsen infört – krimtänk, förälskelse och sexuellt umgänge.

Under romanens gång följer läsaren med Winston och hans tankar om hur mycket han avskyr partiet och storebror och hur mycket han skulle vilja uttrycka det, vilket han sedan gör via en dagbok där han skriver ner alla sina tankar trots riskerna som finns. De enda som Winston får för sig, delar tankar med honom är Julia och O´Brien. Julia är förälskelsen som gör Winstons vardag lite bättre och som ger läsaren lite hopp och mer intresse att veta mer om handlingen. O´Brien är den hemliga agenten som jobbar mot partiet och som Winston så småningom helt öppnar sig för om tankar och mycket annat. I takt med att läsaren läser i romanen så hoppas man innerst inne att det ska komma en lösning till allt elände. Oceanien är trots allt en oligarkisk diktatur där människor inte har rättigheter och alltid är under hjärnkontroll av partiet. Som läsare hoppas man att Winston tillsammans med Julia och O´Brien kommer på en lösning mot det hemska och kontrollgalna partiet som styr en diktatur.

När man läser 1984 så är det många tankar som väcks. Varför handlar romanen just om kommunism och diktatur? Varför är det krig, kontroll och förtryck som är huvudämnet i romanen? Kan detta ha en grund i George Orwells liv kanske? Och visst är det så. För att tolka romanen på bästa sätt är det en fördel att läsa och analysera George Orwells liv och tankar. Med andra ord spelar George Orwells självbiografi stor roll för att förstå varför romanen blev som den blev, och även för att kunna tolka och förstå berättelsen in i minsta detalj. George Orwell hade en pappa som arbetade med övervakning vid en myndighet. George Orwell själv arbetade som kolonialpolis ett tag, han stred mot kommunismen ifrågasatte historiebeskrivningen och blev djupt påverkad, speciellt av spanska inbördeskriget och andra världskriget. Han hatade även imperialsim och totalitära stater vilket förklarar grunden i romanen 1984.

Som tidigare nämnt behandlar romanen bl.a. ämnet diktatur och i romanen beskriver Orwell partiet och diktaturen som något avskyvärt. Man kan egentligen tänka sig att Winston Smith är George Orwells tankar angående totalitära stater under makten av en diktator. När man läser igenom George Orwells självbiografi får man reda på mycket som har koppling till romanen. Orwells budskap är att stater som Oceanien under så strikt kontroll är avskyvärda och falska, och att de utnyttjar människor på olika sätt för att få igenom sin vilja. Detta stämmer även in på många delar i romanen  bl.a. slutet där även Winston Smith och Julia till slut blir hjärnkontrollerade av partiet och kapitulerar.

Eftersom andra världskriget inträffade några år innan 1984 gavs ut så kan man tycka att mycket i romanen baseras på kriget. Enligt vissa ej verifierade källor så tror man att Orwells roman baseras på kommunismen i Ryssland och att Storebror i boken egentligen är Stalin. George Orwell avskydde Stalin kommunismen och Stalin, och han gjorde allt i sin makt för att visa det. Bl.a. så anslöt han sig till socialistiska anti Stalin – grupper för att bl.a. strida mot fascisterna under spanska inbördeskriget.

Efter att ha läst romanen och Orwells självbiografi samt händelser under hans tid, tror jag att det verkligen är Stalin och kommunismen i Ryssland som är bakgrunden till George Orwells roman. Orwell hyllar alltså kommunismen på sätt och vis genom socialism men hatar den också, speciellt i boken och för att tolka detta och varför romanen blev som den blev förstår man av hans självbiografi att han hatade allt som hade med maktgalna kommunistiska totalitära samhällen att göra speciellt Stalin och Ryssland som han sätter fokus på i romanen. Budskapet med romanen är alltså att totalitära stater är orättvis och människoförtryckande samhällen, precis som Oceanien i boken.

Haiku

26 Sep

Vaknar en vinter

Klockan är sju inser just,

Att det är helgdag

_____________________________

Solen skiner nu

Plötsligt faller regnet ner

Nu går jag hemåt

 

_____________________________

 

Jag sitter, du står

De promenerar, vi ser

Det snöar, du går

 

_____________________________

 

Hey Dolly

18 Mar

Nu var det ett tag sen jag la ifrån mig en utläst ”Hey Dolly” och jag kan säga att Amanda Svenssons debut roman ger oss en udda inblick i Dolly, huvudkaraktärens liv. Vi får läsa om Dolly, en 18 åring och om hur hennes vardag ser ut. Dolly, är ganska olik många andra tjejer i sin ålder. Hon resonerar ett annorlunda sätt än vad man dagligen hör andra ungdomar resonera. Hon har en pojkvän som hon känner sig ganska trött och och beter sig illa mot. Pojkvännen är en drömpojkvän enligt Dolly själv men hon känner ändå inte riktigt att hon vill vara med honom, trots att hon själv erkänner att det är ett väldigt dumt beslut. Trots det nämner hon inget om detta till pojkvännen, men det tar ändå slut mellan de pga. en orsak från Dollys sida. Att ofta bete sig illa är något som är typiskt henne, hon talar ett grovt språk och visar ingen förståelse för folk, hon tycker att omgivningen är ”cp” vilket får henne att tänka ett annorlunda sätt om sina vänner. I slutet av romanen får Dolly hjälp av sin vän Marvin att lösa sina problem, ett bra sätt.

Romanens handling följer egentligen samma mönster som majoriteten av ungdomsromanerna gör, dock är handlingen i Hey Dolly lite udda själva karaktären Dolly resonerar ett annorlunda och ”konstigt” sätt. Handlingen består av olika händelser i Dollys liv och har ett klimax Dolly ”tappar greppet”, men får småningom hjälp och löser det till slut. Egentligen känns det som om handlingen är ganska oklar och . Allting sker ur hennes perspektiv och eftersom hon själv är ganska konstig blir handlingen i sig också det. Av handlingen förstår jag att Dolly knarkar och för mig känns det som om själva handlingen är påverkad av droger, den är inte sammanhängande ibland och är ganska konstig. Romanen handlar om vanliga vardagliga saker och inget speciellt, som andra böcker jag läst ofta har. Handlingen kunde lika gärna varit min dagbok bortsett från allt alkohol och knark . Det är det handlingen är, en dagbok och den handlar om vad Dolly gör, gjort, ska göra osv. Men oklar är den när det känns som om man plötsligt hoppar över något och börjar något nytt i varje kapitel. Jag hade lite svårt att hänga med och .

Bokens budskap är enligt mig ganska svårt att komma . Efter att ha tänkt väldigt mycket kom jag fram till att det nog är att man inte ska undvika att se sina egna problem. Dolly utvecklade en egen fantasi karaktärrockstjärnan, och skyllde allt fel hon gjorde rockstjärnan. Ett exempel det här är Dolly är konstutställningen och skriver att rockstjärnan började urinera tavlorna, när det sedan visade sig vara hon som gjorde den handlingen. Hon gjorde fel och skyllde det sin fantasi karaktärrockstjärnan. Ett annat exempel är när Dolly är otrogen mot sin pojkvän, står rockstjärnan plötsligt i köket och säger till henne att man ska leva livet. Dolly undviker sina problem och misstagen hon gör med hjälp av den påhittade rockstjärnan, hon fantiserar att han säger till henne uppmuntrande ord och försäkrar henne om att saker och ting är okej. Med andra ord, rockstjärnans dåliga handlingar är Dollys handlingar som hon inte erkänner för sig själv att hon gjort.

Dollys språk är ganska ofta fult, men många av hennes ord och uttryck upplevs ändå som okej i vardagligt språk pga. den enorma språkutvecklingen som skett under åren. Därför är vissa ord hon säger ganska ok som t.ex. fan, skit osv. medan andra ord som könsorden hon använder är mindre ok de fortfarande räknas som fula ord. Dollys språk är dessutom ”typiskt” manligt med tanke alla svordomar hon använder och sättet hon utrycker sig. Något som kännetecknar manligt språk är bl.a. att de talar med ett ordförråd bestående av många fula ord, och de talar ett lite arrogant sätt( dock inte alla). Dolly kan vara rakt sak när det gäller vissa saker, hon talar med en arrogant ton ibland och med ett grovt språk bestående av många fula ord. Detta är inte något hon anpassar till en speciell miljö som hon befinner sig i, utan hon talar detta sätt med alla karaktärer i boken. Detta gör att Dollys språk lutar ännu mer åt det manliga hållet. Lågmält röst och ett språk utan fula ord är ingenting som stämmer in Dolly.

Jag tyckte att romanen var okej, det är en roman som man måste tycka något om, spelar ingen roll vad man tycker men man får en åsikt om den när man läst den, och min åsikt är att romanen är ganska ”drogad”.

Vad är ondska?

20 Nov

Ja, vad är ondska?

Alla har nog sin egen syn på vad ondska är, men alla vet nog att ondska inte är något positivt. För det är ju det ondska inte är, positiv alltså. Jag tror att ondska är en sorts känsla, eller kanske uppkommer ondska p.g.a. hat känslor som är dess grund? Ondska är något som får folk att agera på ett hemskt sätt, oftast väldigt elakt och hatfullt, och ondska finns i flera olika ”former”. Det finns ondska som är att man önskar att någon vore död och så finns det en variant av ondska som är att döda någon, som t.ex. De som startar krig. De måste ha någon hemsk ondska inom sig som får de att starta krigen. Ondska är som en sorts ”kraft” som tar över kroppen, för när en människa väl är ond, så är hon även blind, och kan inte längre se vad hon håller på med. Nu kom jag att tänka på Dr jekyll, och där får man se en bild av ondskan som är ett sorts alterego som tar över kroppen och är svår att bli av med, och det är precis så jag ser ondska. Det är något som tar över en människa och ju större ondskan blir desto svårare blir det att den försvinner och människan blir ondare och gör hemska saker. Onskan trycker ner det goda i människan och tillslut kan den ta över en helt så att man blir besatt, och tyvärr så är ondskan oftast starkare än godheten och trycker ner den och tar över ens handlingar lättare. Man måste vara en väldigt stark person för att kunna undvika ondska. Ondska uppkommer av flera anledningar som bl.a. är svartsjuka, bråk, brister, vilket är dagliga och vanliga saker som alla människor drabbas av. Jag tror även att alla människor kan bli onda, men det varierar hur lätt de kan bli det. Är det starka personer som har ett starkt gott hjärta och tror på sig själv så blir nog dessa personer inte så lätt påverkade av ondska.

Novellens form, När dog Janos Kovacs?

23 Sep

Eftersom novellen är så kort, så finns det inte så många personer med i novellen, och de som är med vet man nästan inget om, förutom lite om Janos Kovacs.

Personerna i novellen presenteras på två olika sätt, både explicit och implicit. I början får vi läsa om personerna när författaren presenterar de och sedan får vi veta mer om Janos, när andra personer minns honom. Av novellen får man veta att Janos Kovacs var en stillsam blek man med rödaktiga mustascher och dog när han var trettiofem år. Förutom det så står det inte mer om Janos Kovacs som person. Men av de andra karaktärerna får man reda på att han hade varit med i militärtjänsten, och han hade älskat med en tjej i sina yngre dagar. Männen som var med honom i militärtjänsten får man knappt veta något om, på bara en av de får man beskrivningen ”en rödbrusig kusk, som kallades för Frici”. Tjejen som mindes honom, är omkring 45 år och arbetar i en fabrik. Sedan står det inte mer om personerna, resten återlämnas till oss som läsare att skapa en bild av i huvudet, och till hjälp har vi miljön och tiden, som hjälper till att ge oss en bra bild av personerna. Vi vet t.ex. att det är på 1800-talet, för att det står i texten, och att några yrken som personerna arbetar med är, snickare och kuskar. Kuskar är ytterligare ett bevis på att den här novellen inte utspelar sig i modern tid, så utan årtal hade vi ändå klarat av att lista ut när tiden är ungefär. När det gäller miljön i novellen så är det inte jätte framställt, men några få detaljer gjorde så att en bild av en mörk, regning och kall miljö skapades i mitt huvud. Janos dör en natt – det är mörkt, Kuskarna sitter och pratar en natt – det är mörkt, arbeterskan ligger och tänker i genom sitt liv i början på en skymning – ganska mörkt och säkerligen en aning kyligt, året då en man tog Janos kors från kyrkogården, en kylig natt – mörkt och kyligt, och i slutet av novellen en kort beskrivning på det kraftigt regniga vädret. Allt detta gav mig en mörk och kylig bild av novellens miljö, dock inte då arbeterskan tänkte på ett minne, då hon var med Janos, en varm sommar dag ute på en äng.

Texten är komponerad på så sätt att, författaren skriver ”steg för steg” vad som händer, i en ordentligt tidsföljd, där man följer vad som händer under 46 år, med andra ord är just den här novellen kronologiskt uppbyggd. Författaren valde nog att berätta på det sättet för att man kan leva sig in mer i en nuvarande pågående berättelse, än om han hade skrivit novellen med t.ex. tillbaka blickar.

När vi kommer till hur texten börjar och slutar, tror jag att författaren inleder på just det sättet han gör,  för att direkt fånga läsarens uppmärksamhet och börjar med berättelsen( nästan ”in medias res”, men lugnare och mindre dramafyllt)direkt, istället för att ha en seg beskrivning om vad som händer innan Janos slutar jobbet, som både tar tid, och lockar mycket färre läsare att vilja läsa vidare, och precis som Zihaly fångar läsaren i början, tänker han inte släppa iväg läsaren hur lätt som helst, utan avslutar på ett sätt som lämnar oss läsare med tankar, vi blir påverkade av slutet och fortsätter tänka på det, samtidigt som sorgsna och deprimerade känslor dyker upp. Däremot tycker jag personligen att språket i novellen inte är speciellt ”avancerat”, författaren har inte många beskrivningar, och det finns knappt något kännetecknande för språket i texten. Dock tyckte jag att det var en sorts poetisk ”klang” i vissa meningar, som var skrivna på ett känslomässigt sätt kändes det som, så att de påverkade mina känslor som läsare och fick mig att vilja läsa mer.

Slutligen är det nog dags att titta på berättarperspektivet, och stilen. Berättar perspektivet är självklart för mig, det är ur Zihalys perspektiv och dessutom en allvetande berättare, då berättaren t.o.m. lyckats berätta andra personers tankar. Berättarperspektivet påverkar oss som läsare väldigt mycket, eftersom handlingen blir då lite annorlunda. Om berättaren istället hade varit Kovacs hade novellen slutat vid hans död, eller om det hade varit hans syster, eller snickaren så hade de inte tagit med t.ex. kuskarna eller arbeterskan, för att ur deras perspektiv känner de inte till allting i Janos liv, och det slutar med att novellen blir kortare, och många saker saknas. Om novellen är skriven ur ett annat perspektiv, t.ex. en av personerna så förändras även handlingen, och handlar istället om den person som det finns mest information om, d.v.s. personen som berättar. Författaren beskriver ganska lite i novellen, men det finns få undantag där han beskriver vissa saker lite mer.  Han skriver även på ett allvarligt sätt och använder vanliga ord,vilket sammanfattar hans berättar stil, och får mig att inse, att den faktiskt är ganska enkelt uppbyggt, men såklart inte helt enkel.

Intrig & Motiv, När dog Janos Kovacs? – av Lajos Zihaly

23 Sep

”Den eftermiddagen suddades också de dittills bevarade bokstäverna ut. Längst höll sig bokstaven v, ty där staplarna möttes i den, hade János Kovács tryckt hårdare med pennan. Till sist utplånades också den av vattnet.

Och då, just i det ögonblicket – fyrtiosex år efter hans död – upphörde för alltid, försvann för alltid från jorden snickargesällen János Kovács.”

Så slutar Lajos Zihalys novell ”När dog Janos Kovacs”, och lämnar läsaren med djupa tankar.

I novellen står det om Janos Kovacs en mager, stillsam man i 35-års åldern som arbetar som snickare hos en äldre man. Just den dagen vi läser om i novellen, hade Janos haft en konstig känsla ända sedan han vaknat och det slutade med att han dog samma natt. Efter sig lämnade han endast en syster, han hade varken fru eller barn, och bodde hos en gammal gumma. Efter Janos död, efter flera år, dog den gamle snickaren Janos arbetade med, och med åren dog också den gamla gumman, hans syster, och de människor Janos hade kontakt med när han levde. Mot slutet av novellen så får man som läsare vara med om de sista spåren av Janos Kovacs efter hans död, ett kvitto med hans signatur,som kastas ut i regnet bland soporna. Dessa bokstäver som Janos hade skrivit försvinner sedan sakta, men säkert bort med regnet, och just då, 46 år efter hans död, upphör Janos Kovacs existens  på Jorden.

Som jag nämnde förut, så lämnas läsaren med djupa tankar efter att ha läst klart novellen.  Jag vet inte om alla ser samma motiv i den här novellen, men efter att ha läst novellen en gång till var motivet självklart för mig. En grej jag har tänkt på sedan långt tillbaka är, När dör man egentligen?. Jag tror inte att man är död när hjärtat stannar, för en människa fortsätter leva i andra människors hjärtan, människor som man känner. Så länge man tänker på och minns en död person så lever den personen vidare med känslorna och tankarna. När man glömmer personen så försvinner alla minnen med tiden och personen är då död. Hade däremot den döda gjort någonting som påverkat samhället och gjort en stor insats, någonting extra speciellt, så hade hela världen och historien kommit ihåg henne. Det finns flera exempel på detta, Personer som fortfarande lever vidare med historien, och som fortfarande är igenkända av hela världen är bl.a. Albert Einstein, Leonardo Da Vinci, Alfred Nobel, Homeros, Ludwig van Beethoven,  eller Picasso. Dessa personer har gjort någonting speciellt, Upptäckt, skrivit, målat eller kanske till och med haft något med musik att göra . De har med andra ord gjort någonting meningsfullt med sina liv, dessa människor har gjort något annorlunda som fångade oss människor, och därför vet  vi fortfarande vem de är, och det kommer fortsätta att vara så, i all evighet kommer dessa personer att vara ihågkomna.  De här tankarna kom somsagt upp igen nu när jag läste novellen. Janos Kovacs ”dog” inte förrän bokstäverna försvann. Med andra ord, ifall han hade gjort någonting värt att minnas under sitt liv, någonting som människor förutom hans närmsta och de han hade kontakt, skulle minnas, så skulle dessa bokstäver inte spela någon roll, eftersom människorna skulle kommit ihåg honom ändå, och berättat om honom generation efter generation, och han skulle aldrig upphört att existera. Motivet är att man ska göra något med sitt liv, göra en mening med att ha levt. Livet är inte långt, så under tiden man lever ska man påverka, man ska göra något som alltid kommer att kommas ihåg, man ska göra någonting utav sitt liv så länge man lever, då kommer man aldrig att upphöra att existera, man kommer att leva vidare med historien, gör man inget som herr Kovacs t.ex. så slutar det med att man glöms bort efter en tid.

Brott och straff

29 Maj

Brott sker dagligen nu förtiden, men hur ofta skedde de förr? Var det samma sorts brott som dagens?  Hur dömdes brottslingen? Grymt eller lätt? Dömdes de eller inte alls? Jag har funderat mycket på detta och det är svårt att komma fram till ett svar för det finns flera olika. Först och främst har jag läst väldigt många artiklar, och eftersom jag väldigt ofta fann artiklar som handlade om våldtäckt så tänkte jag skriva om det brottet. Jag har fem artiklar som alla handlar om våldtäkt, på olika sätt, och olika tider och dessutom med olika domar.

Våldtäkt är ett brott som väldigt ofta inträffar, och offren är ofta kvinnor, men också män. Anledningen till att män våldtar är oftast olika. Jag har funderat mycket på vad som kan få de att ge sig på någon, och efter att ha läst vad Dante Alighieri, den italienska författaren från 1300-talet skrev om ”De sju dödssynderna” slog det mig att det troligast är lusten som drabbar dessa våldtäktsmän. Det är den enklaste anledningen till varför de våldtar – de känner djup lust, och vill tillfredsställa sig själva, genom att tvinga någon till sex, vilket är fullständigt fel!! När jag tittar på Dantes krets där olika syndare hamnar och bestraffas ser jag att vällustiga hamnar i den andra kretsen av nio. Detta känns som ett jätte svagt straff för just våldtäkts män, men jag tror att på Dantes tid gällde detta straff för vällustiga, och våldtäkts män – om de nu fanns på den tiden, räknades inte in i den här kretsen. På Dantes tid var de vällustiga kvinnor och män, och jag tror att det oftast gällde om att båda ville tillfredsställa sig själva. Synden på 1300-talet orsakade troligtvis inte så mycket skada för andra människor, och det var nog bara de vällustiga som var inblandade, vilket kanske därför gör att vällustiga ligger i andra kretsen. Vällustiga människor finns idag också, och de bestraffas inte, och det räknas inte heller som en synd att känna lust. Jag tror att man kan räkna in våldtäktsmän bland våldverkarna i den sjunde kretsen, där de får ett hårt straff. Egentligen tycker jag att ”De sju dödssynderna” är fåniga. Alla dessa synder begås dagligen och av alla människor. Skillnaden mellan då och nu är att under Dantes tid såg det som en synd men idag ser man i värsta fall dessa s.k. synder som misstag.

Eftersom det skulle ta mycket tid, så väljer jag en av dessa artiklar nu och fördjupar alla tankar inom kretsen av den nyheten. I en artikel från 2009 publicerad i metro ”Rå våldtäkt gav lägsta straffet” får man läsa om en man som är internationellt känd för att ha våldtagit flera kvinnor. Straffet han fick var för lågt tycker man. Om han skulle bestraffas på 1300-talet och man skulle följt Dantes modell tror jag att han hade hamnat bland våldsverkarna eftersom han använder våld för att få vad han vill – ger sig på kvinnor för att få fram sin vilja. Bland vällustiga passar han inte in eftersom deras synd är ”svagare” och likaså straffet, dessutom gör vällustiga inte illa någon tror jag, de ger sig inte på någon. Synen på brott och straff idag och förr är väldigt annorlunda. Som jag nämnt ovan så är de sju dödssynderna knappt några synder idag. Förr skulle man ha blivit bestraffad, kränkt och kanske t.o.m. dödad för att ha begått en av dödssynderna. Man bestraffade på olika sätt, och oftast var straffet för syndare att de skulle bli dödade så att de sedan ska hamna i sin krets i helvetet. Att bli dödad/avrättad var det högsta straffet. Dagens brott är mest, mord, rån, våldtäkt och vandalism. Straffen idag är nedskrivna, och gäller för hur grova brott man begått och vilka brott. Straffet för våldtäktsmän skiljer sig från straffet för en mördare. Det högsta straffet i Sverige idag är livstidfängelse.

Sammanfattningsvis gäller att synen på brott och straff idag och på Dantes tid skiljer sig enormt. En människa som t.ex. frossar i sig mat blir inte bestraffad idag, medan en frossare skulle ha hamnat i tredje kretsen på Dantes tid. Däremot fann jag en likhet mellan brotten då och nu – mord. Mord har begåtts i urminnes tider, och har alltid varit lika förfärligt, och därför hamnar mördare långt ner i Dantes krets. 

Avslutningsvis gäller alltså att De sju dödssynderna, inte är några synder idag, brotten och straffen då och nu skiljer sig väldigt mycket men det finns några få liknelser, t.ex. mord som varit ett grovt brott då och även nu, och straffen för mord har varit hårda då och nu.

Artiklar om våldtäkt:

http://www.metro.se/2009/11/16/70779/tonarsflickor-salde-handikappad-14ari/

http://www.metro.se/se/article/2008/09/03/01/2351-57/index.xml

http://www.metro.se/se/article/2008/05/09/07/3346-62/

http://www.metro.se/2009/08/14/29240/allt-fler-man-blir-valdtagna/

”Hakvnakna tjejer ett större problem”

19 Feb

Efter att ha läst insändaren ”Halvnakna tjejer ett större problem” (2010/02/02) så kände jag att jag faktiskt höll med författaren. Man brukar som han har skrivit, ofta läsa om att tjejer med slöja/burka är ett stort problem, eftersom de drar till sig uppmärksamhet och stör bl.a. i undervisningen. Jag håller inte med om detta, och i följande text beskrivs mina argument angående det.

Som det nämns i texten så anser många att tjejer med slöja är ett stort problem, men är inte lättklädda tjejer ett ännu större problem? Varför ska man kränka tjejer med slöja när de egentligen inte drar till sig så mycket uppmärksamhet som ”halvnakna” tjejer gör. Sitter man i ett klassrum så tittar man hellre på en tjejs form, och glömmer bort att lyssna på läraren. Men är det en tjej som har burka kan man ju lika gärna ignorera att tänka på hennes klädsel, det finns inget speciellt att se ju, så tycker jag i alla fall.

Alltså är mitt första argument är att jag håller med om att lätt klädda tjejer är större problem än tjejer som bär slöja. Jag håller även med om att eftersom Sverige nu är ett ”fritt land”, så angår det inte andra ifall någon har slöja, samma sak gäller ifall det är någon som vill ha lite mer visande kläder. Fritt är fritt, vilket innebär att burka, slöja och andra religiösa eller annorlunda saker inte hela tiden ska klagas på. Inte heller ska man förbjuda dessa grejer, för i det fallet är det inte fritt längre utan, rättighets förbud. En sak jag inte riktigt höll med om är det ”Iyad” avslutade med. ”Man ska klä av sig för att anpassa sig till samhället”[…]. Jag vet ju inte hur han tänker, men när jag läste den meningen så förstod jag att han för det första kanske tycker att hela samhället är halvnaket. Därför måste man klä av sig för att passa in med dem. Men det är helt fel. Jag tror att han menar att man måste vara anpassad för att kunna smälta in eller bli godkänd av samhället, vilket innebär enligt hans mening att man måste klä av sig. Men som det ser ut idag är det ju inte sant alls. Man anpassar sig till samhället på sitt sätt och det fungerar ju hur bra som helst, speciellt när man är fri att göra vad man behagar. Så att man måste klä av sig för att passa in i samhället är inte sant, åtminstone inte ännu.

Avslutningsvis så vill jag nämna att jag inte tycker det är ett problem någonstans, så länge folk håller sig till sitt, och slutar bry sig om andra. T.ex. Vill man koncentrera sig så går det. Är det inte viktigare att man tänker på att folk har rättigheter och är fria?

 

Ghadir M. A N1E

En bok till de som inte har någon aning om vad som händer i krig

15 Jan

Som rubriken säger vill jag ge romanen ”Tusen strålande solar” till de människor, som lever i trygghet och inte har någon aning om alla krigskonsekvenser, eller alla svårigheter och levnaden i krigsländer.

Jag vill ge den till de eftersom den här romanen verkligen berättar om livet i krig, i det här sammanhanget, i Afghanistan.

De flesta människor här lever i trygghet, de har tak över huvudet, mat att äta, och tillgänglig sjukvård i fall av sjukdomar, eller allvarliga skador.

Men läser man Tusen strålande solar, får man en inblick i det hårda livet i Afghanistan, man får läsa om alla skador kriget lämnar efter sig. För dessa människor är det svårt att finna ett tryggt hem, mat, eller t.o.m. kläder. Dessutom så får man reda på talibanernas verkliga akter. Hur de orsakade att bl.a. kvinnor inte längre kunde se omvärlden, eller ens promenera ute.

Personligen visste jag inte så mycket om kriget i Afghanistan, men efter den här romanen så vet jag att, folk verkligen led.

Så till er människor som inte vet så mycket om krig, läs den här boken och få en inblick i det hårda livet krig lämnar efter sig till befolkningen.

Efter att ha läst romanen kan man kanske tänka mer på vad man själv gör, hur mycket man förbrukar och ifall man själv kan hjälpa människor drabbade av krig. Skänka en slant t.ex.

En känsla

17 Dec

Under tiden jag läste boken kände jag mig sorgsen, rörd, nyfiken och spänning var en känsla som jag också kände.

Jag tänkte att jag måste läsa ut boken, annars kommer jag inte kunna släppa det, för jag var ledsen och ville veta vad som skulle hända. Jag ville veta vad som skulle hända annars kunde inte min hjäna fokusera på annat. Jag tänkte hela tiden  Blir det bra eller inte?

Därför läste jag ut hela boken på en dag. Det var alltså en blandning av känslor – oro, sorg, spänning och samtidigt en känsla av nyfikenhet, över tt få veta hur berättelsen kommer att sluta. Jag blev påverkad av karaktärernas känslor, så när en av de var i fara eller var ledsen, så var jag också rädd.

Boken är allstå känslomässig, och väcker tankar och känslor under läsningen.