Hey Dolly

18 Mar

Nu var det ett tag sen jag la ifrån mig en utläst ”Hey Dolly” och jag kan säga att Amanda Svenssons debut roman ger oss en udda inblick i Dolly, huvudkaraktärens liv. Vi får läsa om Dolly, en 18 åring och om hur hennes vardag ser ut. Dolly, är ganska olik många andra tjejer i sin ålder. Hon resonerar ett annorlunda sätt än vad man dagligen hör andra ungdomar resonera. Hon har en pojkvän som hon känner sig ganska trött och och beter sig illa mot. Pojkvännen är en drömpojkvän enligt Dolly själv men hon känner ändå inte riktigt att hon vill vara med honom, trots att hon själv erkänner att det är ett väldigt dumt beslut. Trots det nämner hon inget om detta till pojkvännen, men det tar ändå slut mellan de pga. en orsak från Dollys sida. Att ofta bete sig illa är något som är typiskt henne, hon talar ett grovt språk och visar ingen förståelse för folk, hon tycker att omgivningen är ”cp” vilket får henne att tänka ett annorlunda sätt om sina vänner. I slutet av romanen får Dolly hjälp av sin vän Marvin att lösa sina problem, ett bra sätt.

Romanens handling följer egentligen samma mönster som majoriteten av ungdomsromanerna gör, dock är handlingen i Hey Dolly lite udda själva karaktären Dolly resonerar ett annorlunda och ”konstigt” sätt. Handlingen består av olika händelser i Dollys liv och har ett klimax Dolly ”tappar greppet”, men får småningom hjälp och löser det till slut. Egentligen känns det som om handlingen är ganska oklar och . Allting sker ur hennes perspektiv och eftersom hon själv är ganska konstig blir handlingen i sig också det. Av handlingen förstår jag att Dolly knarkar och för mig känns det som om själva handlingen är påverkad av droger, den är inte sammanhängande ibland och är ganska konstig. Romanen handlar om vanliga vardagliga saker och inget speciellt, som andra böcker jag läst ofta har. Handlingen kunde lika gärna varit min dagbok bortsett från allt alkohol och knark . Det är det handlingen är, en dagbok och den handlar om vad Dolly gör, gjort, ska göra osv. Men oklar är den när det känns som om man plötsligt hoppar över något och börjar något nytt i varje kapitel. Jag hade lite svårt att hänga med och .

Bokens budskap är enligt mig ganska svårt att komma . Efter att ha tänkt väldigt mycket kom jag fram till att det nog är att man inte ska undvika att se sina egna problem. Dolly utvecklade en egen fantasi karaktärrockstjärnan, och skyllde allt fel hon gjorde rockstjärnan. Ett exempel det här är Dolly är konstutställningen och skriver att rockstjärnan började urinera tavlorna, när det sedan visade sig vara hon som gjorde den handlingen. Hon gjorde fel och skyllde det sin fantasi karaktärrockstjärnan. Ett annat exempel är när Dolly är otrogen mot sin pojkvän, står rockstjärnan plötsligt i köket och säger till henne att man ska leva livet. Dolly undviker sina problem och misstagen hon gör med hjälp av den påhittade rockstjärnan, hon fantiserar att han säger till henne uppmuntrande ord och försäkrar henne om att saker och ting är okej. Med andra ord, rockstjärnans dåliga handlingar är Dollys handlingar som hon inte erkänner för sig själv att hon gjort.

Dollys språk är ganska ofta fult, men många av hennes ord och uttryck upplevs ändå som okej i vardagligt språk pga. den enorma språkutvecklingen som skett under åren. Därför är vissa ord hon säger ganska ok som t.ex. fan, skit osv. medan andra ord som könsorden hon använder är mindre ok de fortfarande räknas som fula ord. Dollys språk är dessutom ”typiskt” manligt med tanke alla svordomar hon använder och sättet hon utrycker sig. Något som kännetecknar manligt språk är bl.a. att de talar med ett ordförråd bestående av många fula ord, och de talar ett lite arrogant sätt( dock inte alla). Dolly kan vara rakt sak när det gäller vissa saker, hon talar med en arrogant ton ibland och med ett grovt språk bestående av många fula ord. Detta är inte något hon anpassar till en speciell miljö som hon befinner sig i, utan hon talar detta sätt med alla karaktärer i boken. Detta gör att Dollys språk lutar ännu mer åt det manliga hållet. Lågmält röst och ett språk utan fula ord är ingenting som stämmer in Dolly.

Jag tyckte att romanen var okej, det är en roman som man måste tycka något om, spelar ingen roll vad man tycker men man får en åsikt om den när man läst den, och min åsikt är att romanen är ganska ”drogad”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: